Indeed, detta är min NYA blogg. Har efter cirkus ett år övergivit min ex-blogg på Metrobloggen, då det fuckar sig totalt på den sidan när jag är i desperat behov att skriva av mig. So goodbye Metro, Hello Blogg.

När jag nu pillat och donat med bloggar som inte funkar har jag hunnit lugna ner mig, och känner inte längre samma starka dragning till att skriva massa intetsägande ord, men det är som det är. Bear with me now.

Idag åkte E till Finland och det har skapat lite, minst sagt, knasiga känslor i mig. Eller nej, låt mig ta tillbaka det där, för det stämmer inte. För de här knasiga känslorna har rumsterat ett bra tag i mig. Låt mig förklara lite närmare. Vi pratade i ca 10 minuter ikväll, vilket är den sista kvällen jag kommer höra något ifrån henne tills på måndag. Efter att ha vant mig vid att vi har ett distansförhållande, och det går faktiskt bra, så är det supersvårt att nu inte ens kunna skicka iväg ett litet oskyldigt sms till min älskade flickvän. Hursomhelst, det var svårt att höra vad hon sa riktigt, och jag kände irritationen pocka på mig men fortsatte ändå tappert tänka positivt. Försökte iaf. Efter de där 10 minuterna, som skulle bli vårt sista samtal på några dagar, ville hon lägga på för att det var taskigt mot hennes resesällskap. Och jag tänkte bara "vafan, ditt resesällskap ska tillbringa 4 dygn med dig, och jag får 10 minuter". Så jag blev grumpy och samtalet avslutades trevande (E försökte vara positiv, men jag spoilade det). 15 minuter senare står jag i duschen och storbölar för anledningar som är okända för mig. Jag tänkte bara dåliga tankar... Dumma tankar... JAG VET INTE VAD DET ÄR MED MIG! Suck.... Jag borde vara en glad och positiv flickvän, hon ger mig så mycket mer än vad jag kan ge tillbaka. Fan vad jag älskar henne. Jag vill vara bra.
 
Tror inte jag orkar skriva mer nu... Kanske blir ledsen igen. Jaja... Får väl kolla på Harry Potter eller nåt, komma på andra tankar.

Bye dear blogg.